Tre tusen mil

Idag efter 10 km snabbdistans nådde jag årsmålet 275 mil. Årsmålet som jag nu reviderat så att den gröna stapeln för 2020 för första gången förmodligen kommer passera linjen för 300 mil löpning på ett år. Lite för några. Mycket för mig. Jag nådde också något mycket större idag. Trekvartsvarv runt jorden i löparskor här på jogg.se

Jag sprang en runda med svärfar på nyårsafton 2006, föga visste jag då att det var starten på något. De första två årens träning finns i ett Excelark som jag bara lagt in som klumpsummor här i dagboken på jogg. Någon gång ska jag försöka importera filen igen eller lägga in också de passen manuellt. Det står i min profil att jag varit medlem sedan februari 2008 men träningsdagboken började jag använda först i januari 2009 och nästan tolv år sedan har jag tre tusen mil registrerade i den. Tre. Tusen. Mil. Trettio tusen kilometer. Trekvarts varv runt jorden.


Det här är inte ett högtravande försök att sammanfatta alla dessa år och mil i en bloggpost. Det går inte. I alla fall inte i en text av rimlig längd. Så mycket har hänt under alla dessa år och jag är inte samma person, inte samma löpare, nu som jag var då men en liten tillbakablick är både roligt och nyttigt. Jag har alltid sprungit och gillat det men de första 35 åren av mitt liv sporadiskt och utan plan eller struktur och var då heller aldrig speciellt bra på det. Minns min fascination när någon fotbollsspelande klasskompis i gymnasiet nämnde att han sprungit 14 kilometer och jag funderade på hur det var möjligt. Första gången jag bestämde mig för att träna lite mer och strukturerat var halvåret innan jag gjorde värnplikten 1991 och det gav resultat. Efter det blev det igen 15 år av sporadisk löpning med studier och småbarnsår. I slutet av 2006 efter att vi fått vårt tredje barn kände jag att jag ville komma ut och röra på mig ett par gånger i veckan, på en väldigt blygsam nivå i början sett till träningsvolym. Tittar tillbaka i min träningsdagbok och slås av hur hårt jag ändå tränade på de pass jag kom ut på. Sprang min första löpartävling – Göteborgsvarvet - efter ”nystarten” våren 2007. Sa till min kompis Pontus med fler än tio genomförda "Varvet" innan start att 1:45 borde man ju kunna springa på i alla fall utan att egentligen ha någon aning. I resultatlistan står det 1:44:59 bredvid mitt namn ?? Minns också att jag sa att någon gång i framtiden borde man ju kunna springa under 1:30 och då skrattade min kompis åt mig. Det har jag gjort fjorton gånger sedan dess. 

Den här bloggen såg också dagens ljus 2009 och vill ni hänga med på den resan så finns det mer än tusen inlägg att läsa om ni klickar er vidare till bloggens hemsida. Det blir en skapligt lång bok det. Det här inlägget är heller inte slutet på något, en slutstation. Varken för bloggen eller för min löpning. Löpningen har en nästan lika självklar plats i mitt liv som luften jag andas men jag skulle aldrig göra misstaget att ta den för given! Löpningen har gett mig så mycket jag aldrig kunnat föreställa mig under de här åren, så många upplevelser och minnen, så många möten med fantastiska människor och så många möjligheter. Den har hjälpt mig ur sorg och påverkat mig både privat och professionellt och bidragit till att forma mig till den jag är idag.  

Springandet fortsätter så länge lusten till det finns och det är ingenting det här speciella året har kunnat ändra på. Barnen är stora idag och det finns mer tid för träning samtidigt som jag inte riktigt vill lägga mer tid på det än jag gör. Kanske att jag med åren blivit lite mera bekväm, lite mindre hungrig på att nå de där tidsmålen. De motiverar och är fortfarande viktiga för mig men jag springer av så många fler anledningar än att uppnå vissa tider numera. 

Jag har haft den stora förmånen, och förmodligen också tränat ganska smart, att få ha en otrolig kontinuitet i min träning och med nuvarande takt lär jag ha sprungit ett helt varv runt jorden ungefär halvvägs in i 2024. Det vore ett häftigt mål. Eller, ska jag se det som ett delmål och kanske säga mitt första varv? 

Något större firande är inte aktuellt. Den stora frågan är kanske om jag ska fira med en löprunda eller en vilodag? Fira med att köpa nya skor är inte aktuellt då jag gett mig själv köpstopp på den fronten ett tag framöver. Någon som har ett recept på en löpardrink? Lika delar Resorb och vatten toppat med proteinpulver...?

Och ni som ändå är här och läser, gör slag i saken och bli stjärnmedlemmar och/eller stötta jogg.se med en extra peng om ni har möjlighet så sidan får de bästa förutsättningarna att finnas kvar och stötta och motivera oss att nöta skor och mil även framöver! 

Var rädda om er i spåret!


En bild från "folkfesten" Vintermaraton 2015 känns både passande och Corona-anpassat det här året och får symbolisera det stillsamma firandet. 


10 kommentarer till inlägget

Tom-Ingar Bjørndal
1974 • Saltsjö-Boo
#1
18 november 2020 - 19:40
Grattis Staffan!
Imponerande.
1954 • Falun
#2
18 november 2020 - 20:20
Läste inlägget först i en grupp på Fejjan och undrade då hur långt jag har sprungit. Har bokfört i RunLog, ett gammalt program, sedan maj 1998. 48946 km blev svaret.
Annika
1979 • Sverige
#3
18 november 2020 - 20:25
Grattis! Fantastiskt inspirerande!
Monica Carlsson
1971 • Partille
#4
18 november 2020 - 20:52
Härlig läsning!
1983 • Uddevalla
#5
18 november 2020 - 21:00
Väldigt fin text! Löpardrink är såklart en kall öl ;)
1971 • Nykvarn
#6
19 november 2020 - 08:54
Gott och väl inne på varv nr 2 då Leif, imponerande! Jag har också säkert hundratals mil löpning innan jag började registrera dem någonstans men det är omöjligt att uppskatta hur mycket det rör sig om :)

Tack så mycket Tom-Ingar, Annika, Monica och Andreas! En kall öl såklart, svårslaget och godare än de flesta drinkar, helt rätt Andreas!
1972 • Chavenay
#7
19 november 2020 - 10:01
Härlig resa! Jag känner igen mig i mycket av det du skriver även om vi springer i olika divisioner. Det var först när jag övergav (mer eller mindre) min älskade tennis i Maj 2017 som jag började få upp ögonen för löpning på riktigt. Jag visste inte då att tennisen gradvis skulle försvinna och tas över totalt av löpningen. Under de första stapplande kilometrarna på en löparbana, intill min tennisklubb, kunde jag aldrig ana att jag skulle bli så beroende av löpningen.

Det ger enormt mycket, på så många olika plan, precis som du skriver. Tyvärr är jag tydligen skadebenägen även här (det var skador som tvingade mig bort från tennisen). Men skam den som ger sig. Det blir nog inga varv runt jorden under de kommande åren för min del, men ligger stabilt kring 2000km/år, trots ganska långa och frustrerande skadeavbrott.

Lycka till med nästa kvarts varv! Håller tummarna för att du får fortsätta vara skadefri!
Hannes Svensson
1988 • Stockholm
#8
19 november 2020 - 20:33
Snyggt! Hoppas läsa en liknande sammanfattning i ett blogginlägg efter 6 000 loggade mil här. :)
1974 • Mölndal
#9
19 november 2020 - 22:52
Läsvärt inlägg. Ja det är fantastiskt med alla man lärt känna via sin hobby. Både i häe hemma och på distans. Trots att vi bara träffats en gång känns det som man har rätt bra koll på varandra. Kul
Lycka till med din löpning och fortsätt inspirera!
1971 • Nykvarn
#10
20 november 2020 - 08:56
Tack för vänliga ord Jesper och två tusen kilometer per år är minnsann inte dåligt och det ger förhoppningsvis både resultat, styrka, skadefrihet och kontinuitet så småningom! Lycka till med träningen!

Tack Hannes, det borde då alltså bli omkring hösten 2031, lagom till min 60-årsdag :) Att jag skulle hålla igång bloggandet till dess känns väl som en högoddsare men forhoppningsvis är det lägre odds att jag fortfarande springer!

Tack Mikael och jag instämmer helt och kontakten med dig och andra här är värdefull, tack detsamma!
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.