Göteborg Marathon 2012 | Blogg: Olov Stenström

Göteborg Marathon 2012

Den 13 oktober var det så dags för mig att springa mitt tredje marathonlopp. År 2011 sprang jag i Stockholm på tiden 3:09:47.
Den första Juni i år kom jag efter en helt otroligt tung sista mil in på tiden 3:05:33. Där missade jag mitt mål med över fem minuter men jag var ändå nöjd med tanke på de yttre förhållandena som rådde.

Så sent som i september skev Tobias i Staffans blogg att han tyckte jag skulle hänga med o springa Göteborg Marathon på under tre timmar. Det var liksom mitt även hans stora mål.
Jag annamade förslaget och anmälde mig ganska fort trots att jag inte tränat så mycket på de distanserna sedan maj i år.

Full fokus på maraträning tog vid. Långpass, och snabbdistanser liksom längre intervaller sprangs. Jag utförde riktigt fina pass och jag kunde nog tänka mig att det där med sub3 kanske skulle fixa sig den 13 oktober.

Så hade dagen kommit efter sedvanlig kolhydratladdning och nervositet.
Vi var tre stycken löpare som skulle åka ihop härifrån Borås till Slottskogen. Linda som skulle springa maran och Björn halvmara.

Väl på plats i Idrottens hus där nummerlapparna hämtades träffade jag även Tobias.
Vi värmde upp ett par minuter och kände lite på den svala västkustluften.
Det var runt sju grader och mulet, perfekt väder för löpare. Det kom inget regn men det var stundvis lite blåsigt utmed banan.
Banan var en vändpunktsbana som skulle springas två gånger. En helt spikrak och hyfsat plan gång/cykelväg. Inte mycket att titta på runt omkring så här vara det bara att mata på kilometer efter kilometer.

Nåväl, starten gick vid 11:00 och vi drog igång benen.
Första kilometern gick på 4:06 och sedan föll vi ganska snabbt in i rätt tempo.
Första femman gick på 20:41 benen kändes pigga o fina. Jag o Tobias höll precis samma tempo och stundtals kom vi in i andra småklungor som vi sprang ihop med en stund. Vi avancerade framåt hela tiden och benen bara rullade på och rullade på.
Andra femman gick på 20:43
Tredje femman 20:36
Fjärde femman 20:45

Så hade vi helt plötsligt sprungit halvmaran. 1:27:37 passerades den på och vi var flera minuter före i tidsplanderingen. Hade vi gått ut för hårt? Vet ej, men det kände otroligt bra så här långt.

Så rullade vi på och fortsatte med våra pigga ben.
Femte femman gick på 20:47 och den sjätte på 20:56. Nu kom vi till vändpunkten för sista gången så nu var det bara att springa de sista 12 kilometerna till mål. Ungefär här brukar marorna börja på riktigt, liksom idag.

När vi passerade 34 kilometer började benen kännas tunga och jag började få problem att hålla uppe farten. Tobias som dragit nu ett tag och hållit uppe tempot började sakta, sakta komma längre o längre ifrån mig.
Han ropade bak till mig o försökte peppa mig men benen ville inte.
Sjunde femman slutade nu på 21:22, alltså långsammare än plan. Nu var farten nere i 4:30 under 35-37 kilometern, men det skulle gå ännu lånsammare.
Precis under femtempo var de två nästkommande kilometer nere i och Tobias bedömmer jag var minuten före mig men jag såg honom hela tiden där framför mig.
Vid 39 kilometerspasseringen räknade jag lite på tiden och insåg att det här blir svårt att komma in under 3 timmar. Bet då helt enkelt ihop och sa till mina ben att öka farten, vet inte varifrån kraften kom ifrån men jag lurade benen på något sätt. Fyrtionde kilometern gick på finfina 4:30 och jag kom närmare och närmare Tobias.
Fyrtioförsta gick bra och hamnade på 4:31. Såg här att Tobias började få problem med farten. Jag kom ikapp och förbi  honom när det var en kilometer kvar och försökte peppa honom.
Sista kilometern var det var plattan i botten som gällde och motorn kunde här dra upp tempot till helt otroliga 4:23.
Så fick jag tillslut komma i mål med en fin marginal till tre timmar. Officiella tiden blev 2:59:31 med en total placering på plats 12 av totalt 209 startande.
Stod där i målfållan och väntade in Tobias, skulle han nu klara sig innan ödesklockan slog tre timmar?
Jodå, inga som helt problem, med en hel sekunds marginal kom han in på den finfina tiden 2:59:59.

Jag är riktigt glad att jag lyckades vända det negativa vid trettionionde kilometern då farten var nere i nästintill joggtempo. Jag tog mig då i kragen och sket i all smärta och trötthet, och det gick att öka fast jag kanske inte trodde det. Jag är också glad att Tobias lyckades med utmaningen.

Jag fick också bra pepp längs med vägen av de man mötte. Linda och Björn mötte man ju några gånger.
Eva stod och hejade, skrek och peppade några kílometer från mål, där fick man också en massa energi, tack för det.

Även Linda lyckades med sitt mål idag. Hon kom in under fyra timmar på tiden 3:51:29.
Björn sprang sin första halvmara på tiden 1:41:12, där finns det potential inför nästa säsong.

Hela resultatlistan kan ni läsa här.

Nu är det stela ben och ett brett leende som gäller några dagar innan jag drar igång träningen igen för nya mål och utmaningar.


Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.