Under belägring

Det var ett tag sedan jag skrev och det beror inte på att livet har varit händelselöst, tvärtom. Däremot har det varit lite skralt med träning och kombinationen av att det hänt mycket och att jag tränat lite gör att bloggandet har varit nedprioriterat.

Vad har hänt sedan sist då? Jo jag for upp till Jokkmokks marknad och det var en planerad träningsvila. När vi for hem så blev Baddaren förkyld och jag blev lite belägrad av virus som försökte attackera. Oplanerad träningsvila. Sen blev det ett par sega uppstartspass uppe i Östersund när jag åkte dit men det kändes gradvis bättre. Baddarens förkylning började gå över men jag tillbringade två dagar mittemot en tjej som blev rätt förkyld. Jag blev aldrig sjuk av det men det var helt klart så att jag var belägrad av en armé igen. En annan armé. Att då träna och gå över gränsen fanns inte på världskartan.

I onsdags morse var jag dock igång igen och det var till att börja med inga roliga ben även om jag tyckte det släppte en del på slutet. Sen har jag kört hundra procent träning efter vad skallen känt för och efter dagsform. Intervaller i fredags var precis vad både kropp och knopp behövde för i går fanns det plötsligt löpkänsla i benen igen. Det var något jag passade på att nyttja och sprang betydligt snabbare än planerat.

Never waste good legs.

Med facit i hand orkade kroppen inte riktigt svara upp på den löpkänslan hela vägen in men det var skoj att känna lite flyt igen. Att kroppen inte riktigt var beredd på behandlingen visade sig även i morse. Känslan var att jag hade blivit överkörd av en ångvält, men det var det värt. Inget långpass i dag utan allmänt hemmapysslande och läsning. Det har varit en väldigt intensiv start på året och nästa vecka blir antagligen den sista högintensiva veckan på ett bra tag så hemmaskrotande känns bra. Hemmaskrotande som innefattar att packa och skicka böcker. Jag är överväldigad över hur många som fortfarande vill köpa! Nu ska jag ta mig genom en vecka till där träningen får bli vad den blir men sen hoppas jag på bra struktur igen.

Visst, jag har varit under belägring men när jag ser och läser om andra som verkligen har blivit sjuka så är jag tacksam över att jag ändå hållit igång. Jag har inga stora mål i närtid så det stressar mig inte det minsta, tvärtom är jag väldigt glad över att det fanns så förvånansvärt mycket löpning i kroppen i går. Status just nu är att jag är hyggligt snabb men saknar uthållighet. De sämre veckorna har gjort att jag inte kunnat bygga men heller inte direkt förfallit! Så, in i sista tunga veckan på ett tag och sen hoppas jag att alla belägringsförsök är över för den här säsongen. Hopp om livet!

Ha det,

Mackan

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.