Favorit i repris

Så blev det äntligen dags att återvända till Las Canterasstranden, att lämna novembermörker och kyla. att slippa joggingrundor med vintertights och jacka. Det var ganska självklart att sätta klockan den första semestermorgonen för att komma ut före morgonrusningen på strandpromenaden. Sval-t-shirt, korta tights var precis lagom.  

Strandpromenaden låg nästan öde sådär tidigt. Jag insåg att min Garmin Coach (Greg) tyckte jag skulle ha vilodag i dag.

Men det tyckte inte jag, jag hade redan tidigare bestämt mig för att springa till min "löpargud" - El Atlante - långt därborta på andra sidan av den evighetslånga stranden. Så jag sprang. Havet var vredgat, vågorna var enorma när de rullade in mot stranden och himlen ganska mörk. Det kom rentav några regnstänk då och då. Men vilken runda det blev... 

Vägen bort sprang jag i stort sett hela tiden, i ett behagligt tempo. Njutningstempo. När jag kom fram stängde jag av klockan en stund och tog lite bilder innan jag vände åter tillbaka mot boendet. Självklart stannade jag till vid Dinos och inhandlade några croissanter.  

Sen blev det långfrukost på balkongen. Det smakar aldrig så bra som efter en långrunda längs havet.

Så ni förstår att det här med att träna löpning är faktiskt inte så tråkigt, kämpigt eller slitsamt som en del kanske tror. Det kan vara alldeles, alldeles underbart. Och i morgon blir det en ny runda. En som Greg har bestämt... I alla fall hur lång den ska vara och hur fort jag ska springa. Men vägen - den bestämmer jag :-)

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.