@tommy.ultra.runner

The GAX 100 miles 2019

Prolog

2018 års GAX 100 miles var en i och för sig fantastisk upplevelse men med en del för mig oangenäma inslag, läs gärna förra årets race report.

När anmälan till 2019 års GAX öppnade 11 november 2018 tog det bara 18 minuter så var loppet fulltecknat! Jag hade lite flyt och kom med, vilket förstås var jättekul eftersom jag p.g.a. olyckan/skadan i augusti -18 då min hälkudde pajade kom att missa 2018 års Black River Run och därmed försvann Grand Slam-chansen (och jag fick börja om utmaningen med Kullamannen 2018 (vilket tack och lov gick vägen).

Under våren 2019 släpptes lite fler platser till GAX p.g.a. återbud och både Sofia och Annika fick plats, vilket innebar att Team TV88 återigen kunde samlas och utföra stordåd :)

The GAX 100 miles 2019

Jag och Sofia tog tåget till Lund fredag efterrmiddag efter jobbet, och vi skulle möta upp Annika (och Mats) i Ystad på lördag morgon.


Tåg till Skåneland

Vi nattade över i Lund och under fredagskvällen hör Trans Scania-arrangören Magnus B. av sig och undrar om vi vill lifta med till Ystad tidigt på lördag morgon då han och Magnus J. ska vara funktionärer under GAX. Det vill vi så klart!

Så efter en väldigt tidig frukost på lördagsmorgonen så bär det av i bil till Ystad tillsammans med Magnus & Magnus! Kul! Stort tack för den trippen <3



Team TV88 återförenade inför start <3

Väl framme i Ystad så förbereder vi oss och det dröjer inte länge innan Annika och Mats också är på plats vid St. Knuts torg där start och mål är.

Som alltid så är det jättekul att få träffa löparvänner från när och fjärran!!

Det är dags för lite tävlingsinfo, och strax därefter (kl. 10:00 prick) går starten. Vi tassar iväg i sakta mak, det är en väldigt varm förmiddag. Prognosen hade lovat regn & ev. lite åska, men vi får väl se när det dyker upp - om det alls gör det...

För min del är det en härlig känsla! Jag känner mig mycket piggare än 2018 års GAX, det är skönt att känna!

 
En timme efter start, pigga & glada :)


Jag är också pigg & glad!


Mycket grusväg i början...

Vårt lilla gäng håller ihop och pinnar på. Så här dags känner ingen några större besvär, och det börjar närma sig lunch. Vi har det extra bra som har Mats och Annikas syster som följer oss med husbilarna och supportar. Det är de bästa supporters som tänkas kan <3


Skåne är inte platt! Inte alls platt. Men vyerna är fantastiska, stundtals!

Vi springer på, startfältet har dragits ut alltmer så vi ser allt färre löpare både framför och bakom oss. Men det är sånt som förändras hela tiden. Vi kämpar på utan alltför stora bekymmer till första delmålet, Magleberg (efter 44 km).


Botaniska studier :)

Som alltid när Team TV88 springer så dryftar vi allehanda mer eller mindre viktiga frågor. Och en gammal utestående sådan är vad sjutton det är för slags betor som växer utmed vissa fält? Sockerbetor eller vad är det för något?

Vi bestämmer oss för att utföra en botanisk studie. Sagt & gjort, Sofia som är handlingskraftig hugger tag i blasten som sitter hårt som sjutton - men till slut får vi upp en slags rot/knöl :))


Kan det vara en sockerbeta??

Vi slår våra icke-botaniska huvuden ihop och enas om att det nog är en sockerbeta, den såg allt lite söt ut. Eller möjligen en ganska blek rödbeta ;)

Vi månar om naturen så vi återplanterade den stackars betan och hoppas den återhämtade sig!!


Ibland är det skönt med gåpauser. Efter CP1 blev det lite gång för att smälta maten!

Vi når Magleberg (44 km) efter knappt 5 timmar, och det har hittills gått bra! Undertecknad mår alldeles prima, mycket bätttre än förra året. Jag minns i princip inget mellan Ystad och Magleberg och fick flera gånger fråga tjejern om vi verkligen sprungit här förut??

Vi stannar bara en kort stund i Magleberg för att fylla vatten och nappa åt oss lite energi, som vi smaskar i oss gåendes.

Sofia har dock lite ont i magen, vilket hämmar men hon är stark och kämpar på.


Vackra miljöer är det gott om!!


Vi börjar närma oss Brösarp

Klockan är runt halv sju på lördagskvällen och vi börjar närma oss Brösarp. Enda bekymret just nu är Sofias mage som trasslar, vi försöker stötta så gott det går - men trots besvären så pinnar vi på rätt så bra. Vi kommer nog att nå halvvägs, Haväng (79 km), ett par timmar snabbare än förra året och i god tid innan mörkret faller.


Haväng! Äntligen halvvägs, nu är det bara resten kvar :)

Vi passerar Brösarp och har "bara" alla kohagar och stättor kvar innan vi är framme vid CP2 Haväng. Väl där så blir det åter ett supersnabbt stopp där vi bara fyller dryck och lassar med oss käk för den fortsatta färden.

Förra året var det lite bökigt att hitta den "rätta" vägen. Det var mörkt och svårt att se markeringarna. Å andra sidan är det rätt så enkelt: havet till vänster hela vägen till Ystad - hur svårt kan det vara? ;)

Men tack vare lite GPS-stöd så följde vi även i år spåret rätt så bra och vid Vitemölla så kände vi igen oss igen och det började dyka upp fräscha Skåneledsmarkeringar igen och därmed var vi trygga. Inte för att vi var särskilt oroliga, men det är alltid tryggt att veta att man följer leden hyfsat korrekt!

Vi mötte upp Mats igen strax innan vägen upp till Stenshuvud, och gav oss ganska direkt iväg. Inte nånstans hade vi särskilt långa pauser, utan försökte hålla stoppen korta & koncisa :)

Stigningen upp till Stenshuvud var som alltid en smula svettig, när vi väl kom upp så infann sig loppets enda lite större förvirring, var är vi och vilken stig skulle vi följa men ganska omgående hittade vi rätt väg och tog oss fram. Fortfarande var det såpass ljust så några pannlampor behövdes inte. Skönt!!

Efter Stenshuvud skulle vi ner igen och följa stranden till Knäbäckshusen. Nu hade det börjat mörkna en smula, och efter en stund så tände vi pannlamporna för att se bättre. Det blåste en del, och sandstranden var inte alldeles bekväm att följa dessa kilometrar så vi gick & sprang om vartannat och försökte så gott det gick att hitta den "fastaste" vägen. Vi spekulerade lite i hur den långa strandlöpningen från Skillinge till Sandhammarens fyr skulle bli om det skulle vara lika jobbigt som nu? Men lika bra att släppa det och ta läget här och nu...


Simrishamn by night... Måne och hav...

Strax kom vi fram till Vik, där Mats åter mötte upp. Nu hade vi varit igång i nästan 14 timmar, och kommit ca 100 km. Efter en sedvanligt snabb paus för påfyllning fortsatte vi. Baskemölla väntade, dit vi nådde runt midnatt. Därefter Simrishamn. Nu var det tämligen tyst och stilla ute, inte många var igång och festade men det fanns allt en och annan som glatt tjoade när vi passerade :)

Brantevik nådde vi vid 2-tiden på morgonen, ingen gryning i sikte och det hade smådroppat lite ibland, men inget regn att tala om. Än.

Nu väntade lite halvtrist asfaltlöpning till Skillinge, men förutom att Sofias mage trasslade så var vi hyfsat pigga & glada. Humöret var det aldrig något bekymmer med!

När vi nådde fram till Skillinge så började det regna lite mer. Och regnet tilltog. När vi passerade Örnahusen vid kanske halv fyra på morgonen kunde man inte ens ana att det fanns en gryning nånstans långt därborta, det var mörkt och regnet bara tilltog. Som väl var så var det aldrig riktigt kallt. Vi fortsatte ner mot själva stranden och nånstans långt därborta kunde man ana Sandhammarens fyr, som var CP3 och nästa delmål (131 km).

Eftersom regnet bara tilltog i styrka och vi ville hålla oss varma så sprang vi så mycket vi kunde. Som väl var så var sanden fast och fin nästan överallt så höll man sig bara på rätt ställe så var det inga problem att hålla sig i rörelse. För första gången under loppet så var vi ganska tysta och bytte inte många ord utan kämpade oss framåt. Regnet öste ner, och ingen gryning kunde anas...

Kilometer lades till kilometer och till slut började det ljusna så smått och efter knappa 19 timmar och 131 km nådde vi så äntligen CP3, Sandhammaren. Men regnet fortsatte att falla.

Gott med frukost, även om gröten var kall så var den god <3

Jag fick dessutom byta min GPS-tracker då den andra tydligen strulade. Stoppet blev därför lite längre, men snart var vi igång igen.

Minns inte exakt var, men efter ytterligare några kilometrar så mötte Mats upp så vi fick varm & go gröt. Mums, det satt riktigt fint!

Vi närmade oss Löderup och den lite jobbiga stenstranden bort mot Kåseberga och Ale stenar, det gick dock hyfsat att passera. Vi gick till största delen hela den sträckan.


Himlen är svart åt Sandhammar-hållet...

Klockan är nu sju på morgonen och vi har avverkat ca 21 timmar och drygt 14 mil. Nu är det bara resten kvar! Vi passerar Ale stenar och påbörjar färden över de böljande kullarna, Hammars backar.


Ale stenar, mäktigt


Skönt med lite sol efter allt regn som föll under natten


Hammars backar böljar upp och ner


Det lutar brant neråt :)


Den sista backen innan skjutfältet

De gröna kullarna sträcker sig kilometervis, upp och ner, jag tappar räkningen på hur många stättor vi passerar. Det är iallafall ett fasligt klättrande :)

Men vi rör oss stadigt framåt. Springer ibland, går ibland. Morgonen är skön och solen värmer gott!

Till slut når vi iallafall den sista kullen där skjutfältet börjar och vi ska vika av mot den lite trista cykelvägen den sista biten in mot Ystad. 


Mats möter upp en sista gång. Nästa anhalt blir målet i Ystad!

Efter ett sista snabbt stopp hos Mats strax innan åtta på morgonen så tar vi oss den sista (lite trista) biten. Nu är det ändå inte så långt kvar!


Cykelväg. Tar aldrig slut :)

Vi tar det lugnt och växlar gång med spring, det är skonsammast just nu. Nog för att de här asfaltrakorna är aptrista men vi håller ändå hyfsad fart framåt och når snart Nybrostrand.


Tömma-skor-på-sand paus vid Nybrostrands camping

Klockan är strax efter 9 på förmiddagen och vi har varit igång i drygt 23 timmar. Det är ca 5-6 kilometer kvar men vi känner ingen press utan tar det lugnt och fortsätter att gå & springa om vartannat. Till slut når vi vi fram och kan ta oss runt den lilla udden utmed stranden, passera hamnområdet och slutligen gå över järnvägsbron. Vi är nästan framme!


Finishers GAX 100 miles 2019

Och efter 24 timmar och 18 minuter så når vi målet! Äntligen, så himla gôtt att vara framme! Det visar sig att tjejerna kommer på delad tredjeplats i damklassen! Och för egen del så sprang jag långt över tre timmar snabbare än förra året och hade i princip inga bekymmer alls, så jag var otroligt nöjd och glad! 


The GAX 100 miles finisher <3

Nu är det "bara" att klara Black River Run 100 miles i september så är västen min. Och om inte, ja - då börjar jag kunna GAX nu så då får det väl bli ett besök även 2020 ;)


Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.