@tommy.ultra.runner | Summering av löparåret 2018
@tommy.ultra.runner

Summering av löparåret 2018

Löparåret 2018

 

Löparåret 2018 var ett år med flera höjdpunkter men tyvärr också en del lågvattenmärken. Det stora målet inför året var att fullfölja The Swedish 100 miles Challenge och det lyckades ju inte riktigt... Men så här i efterhand så är det inte hela världen, det är bara att kasta sig in i det på nytt. Det viktigaste har ju ändå varit att ha kul under tiden och det tycker jag att jag lyckats väl med.

Av 35 lopp fullföljde jag 23, avstod start i 10 p.g.a. skadebekymmer (eller sjukdom) och tvingades bryta 2 lopp (ett pga knäont, ett pga trasig sandal…). Av de 23 fullföljda loppen var det 2 maraton och 9 ultralopp. Jag har kommit bland de sista i nästan alla lopp så jag har inte direkt utsatt mig för någon tidspress :)

Årets absoluta höjdpunkt var förstås Trans Sweden 545 km, en upplevelse jag aldrig kommer att glömma. Att ta sig från Stockholm till Stensvik utanför Strömstad var bara så makalöst häftigt! High Coast Ultra 129 km och Kullamannen Ultra 100 miles måste också nämnas, härliga upplevelser och inte alldeles enkla att klara av.

Bottennappen var de löprelaterade skadebekymren i början på året samt olyckan/skadan i augusti som sabbade hösten och gjorde att jag fick avstå Black River Run 100 miles.

Januari

Sandsjöbacka Ultratrippel, fredagen
Härligt underlag i Mölndalsravinen

Året började inte så bra, med hälsene-bekymmer på högerfoten. Inför Sandsjöbacka Ultratrippel kändes det ändå som att det skulle kunna gå vägen, men då valde istället vänsterknät att ställa till det! Lyckades fullfölja fredagen men fick bryta redan efter 800 meter på lördagen… Och söndagens final var bara att glömma.

Frusna tjejer efter en lång dag ute i kylan
Frusna tjejer efter en lång dag ute i kylan

Desto roligare att få följa Annika och Sofia under söndagen och dessutom möta dem i mål!

Resten av januari fick bli rehab. Och dessutom rehab på rehab då jag genom att köra för mycket tåhäv lyckades överanstränga hälsenan än mer. Håhåjaja, så går det när en vill för mycket :)

Februari

Salta fotbad
Salta fotbad på G.C.

Hälseneproblemen fortsatte, i princip hela februari försvann. Först mot slutet av månaden började det kännas okey. Fick därmed bli DNS på Transgrancanaria 64 km men jag och K fick i alla fall en härlig semestervecka på ön med en del go löpning i bergen och lite samvaro med löparkompisar hanns också med!

Februari var också månaden då jag på allvar började springa med sandaler. Det verkade göra susen både för knä och hälsena! Mycket rehab blev det...

Mars

A walk in the park
Boulognerskogen i Skövde

Direkt efter hemkomst från G.C. trillade jag dit i en mancold. Blev frisk precis lagom till Skövde 6-timmars. Tvekade länge men valde ändå att starta så det fick bli en sex timmar lång promenad. Att springa var inte att tänka på, då pulsen stack i höjden direkt. Men vad gjorde det, det blev en härlig dag och en fin "walk in the park" med goa löparvänner. Några mer lopp i mars blev det inte, jag avstod Edsvidsleden och ställde upp som funktionär istället.

April

Inför TEC 100 miles
Järngänget inför start i TEC 100 miles

Distanserna ökade sakta, och kroppen kändes bra! TIF-terrängen 6 km var ett hyfsat styrkebesked. Helgen efter var det dags för Partille 6-timmars, sista långpasset innan TEC 100 miles. Jag tog det lugnt och hade ingen tidspress, målet var att se så både hälsena och knä höll för en lite längre utmaning! Sen i slutet på april så var det äntligen dags för TEC 100 miles! Riktigt kämpigt för egen del p.g.a. magtrassel, men i mål kom vi allesammans men det tog drygt ett dygn.

Maj

BUM 88 km
Borås Ultramaraton 88 km

Femte maj var det dags för SLTM, men då sandalen gick sönder efter ett varv så fick jag kliva av efter ca 21 km – hade dumt nog inga reserver med mig så det fick bli årets andra och sista DNF :)

Sen följde Trailvarvet och Göteborgsvarvet och maj avslutades med BUM 88 km. BUM blev också riktigt kämpigt, dels för att det var så varmt men även för att magen la av. Igen. Men tack vare Sofia så tog jag mig runt!

Juni

High Coast Ultra 129 km
Rötter, rötter och mera rötter

Juni inleddes med ett jättevarmt Stockholm Marathon. Men månadens höjdpunkt var ju förstås High Coast Ultra 129 km tillsammans med Sofia. Ett så häftigt lopp!

Sista loppet i juni blev Hunneberg Trailrun 22 km.

Juli

 Trans Sweden 2018
Trans Sweden. 17 startade, 11 tog sig i mål.

Så blev det då juli och äntligen dags för loppet jag längtat efter och förberett mig för så länge, tillsammans med fantastiska Lisa: Trans Sweden 2018, 545 km tvärs över Sverige, från Stockholm till Strömstad. 

Om loppet som sådant finns massor att säga, men det var en fantastisk upplevelse! Vi behövde 7½ dygn på oss och kom sist i mål – men i mål kom vi!!

Några dagar efter målgång var det dags för Lurs Backyard Ultra – men både jag och Lisa nöjde oss med ett varv där :)

I mitten på månaden var det dags för Slussprovet (som jag sprang med K i hennes tempo) och Kraftprovet (som jag sprang med kompisen Martin W i hans tempo). Lugnt och fint och så himla skönt!!

Juli avslutades med det andra 100 miles-loppet för året: GAX 100 miles! Något av det jobbigaste jag gjort… Inte för loppet som sådant, men dels för att det var nog lite för nära inpå Trans Sweden och dels för en liten incident med sand i Haväng ;)

Totala distansen för juli blev 802 km!

Augusti

Lonesome Runners inför Ultravasan 2018
En stor del av Lonesome Runners-skaran samlade inför Ultravasans olika utmaningar

Efter GAX blev det semester & härlig dekadens med frugan vid vackra Österlen. Väl hemkommen blev dags för första träningen med Team Nordic Trail och då händer det olycksaliga: jag halkar av en spång och slår i foten rätt hårt, och det ömmar så rejält att jag nästan tror jag vrickat mig men det visar sig att jag landat olyckligt och slagit sönder vänster hälkudde… Drygt en vecka innan Ultravasan. Illa!

Jag löpvilar dock, och eftersom ett provlöp med tejpad fot två dagar innan känns okey, så bestämmer jag mig för att köra. Det är bara att kliva av om det blir värre. Naturligtvis håller inte foten även om det går bra i början. Efter Evertsberg är det kört, men jag tar mig i mål i alla fall. Resten av månaden blir det fotrehab…

September

Tommy och Annika i mål
Äntligen i mål efter en fantastisk dag vid kusten

Första dagen i september är det så dags för IX Ultra, 50 härliga miles i fantastisk kustmiljö. Den stora ovissheten var förstås vänsterfoten, några provlöp hade signalerat att det kändes okey – men skulle det funka i 8 mil? Det gjorde det inte… Ganska omgående började det kännas så det var bara att slå av på tempot. Fantastiska Annika gjorde mig sällskap hela resan <3

Resten av september ägnades åt rehab och förhoppning om att hinna bli bra i foten till Black River Run 100 miles. Men; det visade sig inte funka. Några försiktiga provlöp visade att det gör ont i foten redan efter några km. Att då springa 161 km – det vore att utmana ödet för mycket. Så det fick bli det jag verkligen inte ville: DNS :(

Riddar TommyPå Annikas ryff
Annika bar mig på ryggen i 161 km!

Det som gladde mig något alldeles enormt var att bästa Annika sett till att jag fick följa med på resan i Västerås i form av en liten TV88-riddare bak på hennes rygga. Det är ultrakärlek det!!

Oktober

Det dröjde till 12 oktober innan jag försiktigt började springa igen. Det kändes okey, så jag satte försiktigt igång, Kullamannen 100 miles skulle ju starta 2 november, hur skulle jag hinna få tillräckligt med mil i benen till dess? Svaret var att det skulle inte gå, det var bara att köra utifrån de förutsättningar som fanns och hoppas att det skulle räcka hela vägen.

November

Gänget inför start
Redo för start i årets tuffaste lopp!

November kom och det var dags för Kullamannen Ultra 100 miles, det lopp som skulle bli det sista och avslutande i The Swedish 100 miles Challenge men som istället, i bästa fall, fick bli mitt första och inledande i ett nytt försök. Även om detta lopp finns mycket att säga men det gick vägen till slut, trots all brist på träning och vilt protesterande lår!

Bästa tjejerna
Best of the best!

De grymma Annika och Sofia bärgar hem den åtråvärda svarta västen och är dämed först med att klara The Swedish 100 miles Challenge två gånger!!

Vintermaran
TV88-gänget innan mara-start!

Månaden avslutas med årets andra maraton, ”Vintermarathon till Jan Linds minne” i Göteborg. Pinnar på bra i början men givetvis rasar låren så det går sakta på slutet, men ett härligt långpass bev det i alla fall.

Tommy fick sin väst till slut
Jag fick min väst iallafall :)

På tal om väst. Jag misade ju min. Men det löste bästa Annika i avvaktan på den riktiga <3

December

God Jul

Året slutar som det börjar, med hälsene-bekymmer... Men nu är det vänsterfoten som trasslar lite. Det går dock att hålla i schack med lagom doser tåhävningar. Två lopp hinns med: Birgerloppet och Harrys Juljogg på julafton. Efter julhelgen slår en mancold till med full kraft så i skrivande stund ser det inte ut att bli sprunget något mer. VTER är kört och Sylvesterloppet ligger i farozonen. Bara att bryta ihop och ta nya tag 2019!

1 kommentarer till inlägget

Magnus Kristiansson
1972 • Trollhättan
#1
29 december 2018 - 17:48
Underbar läsning om alla strapatser. Ser fram emot att få läsa lika mycket kul om ett år.
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.
 annons