Frank Johan Ahlberg | Premiärmilen 2018 - en racerapport

Premiärmilen 2018 - en racerapport

Kändes lite sådär inför det här loppet. Jag har tränat hela vintern inför det ända till för 18 dagar sedan. Då blev jag sjuk och efter det inte en löpmeter.

När jag kommit till universitetet så tog jag i alla fall en joggingrunda om 3k för att värma upp. Den gav mig inte råg i ryggen inför uppgiften. Kändes tungt och dessutom kändes inte magen ok. Hann med tre turer till toaletten timmen innan loppet.

Lyckades hur som helst få ett bra läge i startfållan och stämningen där var ju på topp. Hade Marcus från Hässelby bredvid, så vi kunde byta några ord. Båda var vi nog lite skeptiska till hur det skulle gå,  eftersom vi båda varit lite krassliga sista tiden. Själv hade jag börjat tveka på målsättningen och inställa mig på 44-45 minuter. Placeringen i startfållan med farthållarna i 38:30-gruppen endast 5 meter framför kändes ju dock frestande för att haka på. Bestämde mig för att haka på dem i starten och hålla i så länge jag orkade. Kanske skulle det hålla ett par kilometer i alla fall.

Starten gick och det var trångt som vanligt. Fick inte igång klockan med en gång, utan efter 100 meter ungefär. Då visade det sig att den visade hur många procent jag hade kvar av loppet och inte tempot. Det var för trångt att mixtra med den och jag var rädd för att falla, så bestämde mig att förlita mig på min egen kropp och att ha farthållarna inom synhåll under loppet.

Överhörde farthållaren vid 1k som meddelade att öppningskilometern gick i 3:53-tempo. Andra kilometern gick nog något snabbare, eftersom det började öppna upp sig lite. Den tredje gick i 3:45-tempo och jag hade fortfarande kontakt med farthållarna. Hade alltså lyckats hålla mig kvar längre än jag trodde, men hur länge till.

Fjärde kilometern innehöll lite backe och lite snäva svängar. Dessutom lite trängre och tempot gick därför ner något. Inne på femte var det någon som började prata med mig som kände igen mig och frågade om det kändes bra. Lyckades berätta hur det låg till, med träningsuppehåll i två veckor och att det för närvarande bar ganska tungt, så att jag nog skulle få släppa vid 5k.

Strax innan femman och halvvägs, så kom man äntligen ut på asfalten. Hade ju inte tiden på klockan, men förstod att det hade gått över förväntan till 5k. Efteråt visade det dig att jag klockade in femman på 19:16, vilket var klart godkänt.

Det började dock kännas tungt, Men fick syn på en kompis lite längre fram och märkte att jag snabbt tog in. Det visade sig att han hade fått håll. Även om det kändes tyngre för mig, så kände jag att jag hade långt kvar till mjölksyragränsen. Körde därför på. Visste ju att de närmaste 2,5 kilometrarna skulle vara ok underlag och gott om plats.

Tempot sänktes något och jag märkte att avståndet till farthållarna började öka. Lyckades uppskatta avståndet till dem vid ca 7k till 20 sekunder. Räknade lite i huvudet och bestämde mig för att det förmodligen var kört att slå förra årets 39 blankt, men att Sub 40 borde ligga inom räckhåll, såvida jag inte helt tog slut. Visste ju att backarna snart skulle komma.

Åttonde kilometern visade sig efteråt vara min långsammaste, men eftersom jag fått igång min klocka 100 meter senare så innefattade ju den banans tuffaste backe. Hur som helst så gick den på 4:07, den enda kilometern över 4-tempo.

Lät benen löpa på av sig själv ner mot Ugglevikskällan, men sen var det ju återigen lite uppför. Märkte att en klunga nu kom ifatt mig. Jag kom bara ifatt enstaka, men tempot var fortfarande bra. När jag passerade 9k, så insåg jag att det nog skulle bli en riktigt bra tid trots allt. Såg ju fortfarande farthållarna även om de säkert var 100 meter före mig.

Kutade på mot mål, men lät kräkspurten vara. Börjar bli för gammal för att tycka att det är värt att ta ut sig så. På målrakan inser jag när jag ser klockan vid målet att jag inte alls var långt borta från att bräcka mitt banrekord och ta mig under sub39. Tiden blev 39:06. Lite retligt kanske, men jag är supernöjd ändå. Det blev en riktigt bra återkomst med två femmor på sub20.

Bådar gott inför året, men nu ska jag ställa in mig på Trosa Ultra Backyard, så nu måste farten ner till hälften för att hålla för den utmaningen.

 

 

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.