Frank Johan Ahlberg | Racerapport - Lidingöloppet 2017

Racerapport - Lidingöloppet 2017

Racerapport:

Det här blir en lång rapport, men kanske ger den någon inspiration till att sätta höga mål för egna bedrifter.

Det var verkligen perfekt löpväder denna Lidingöloppsdag konstaterade jag på morgonen. Formen har varit god under hösten med nya PB både på marathon- och halvmarathondistanserna, frågan var bara om det skulle hålla i sig för denna utmaning. Målsättningen var ju silvermedaljen som går vid 2:15. Med tiderna från Stockholm Halvmarathon så såg jag att det möjligen skulle vara möjligt att nå 2:10, men Lidingöloppet med sina backar upp och ner är ju något helt annat än att springa på Stockholms gator. Jag har stor respekt för Lidingö. För tre år sedan gick det bra och jag kom in på dryga 2:17, året efter var jag sliten och loppet tog mer än en timme mera! Förra året avstod jag.

Det kändes lite som att det var nu eller aldrig om jag skulle plocka den där silvermedaljen. Nästa år fyller jag ju 50 och jag kan väl inte räkna med att hålla på att överträffa mina tider så länge till. Åkte ut i god tid, allt flöt på bra som vanligt, Lidingöloppsarrangörerna är rutinerade.

Var lite i valet och kvalet hur jag skulle göra med uppvärmningen, men det löste sig per automatik. Det var lite för mycket folk på väg till starten, så det gick bara jogga på några kortare sträckor och väl framme så behövdes tiden till toakön. Han precis ut, ta av överdragskläderna och kasta dem i vagnen innan jag skulle in i fållan. Jag startade alltså loppet utan någon speciell uppvärmning. Tänkte det att det inte spelar så stor roll, uppvärmningen blir per automatik de första kilometrarna. Intog en startplats längst fram och längst upp och kände hur pulsen började stiga, såsom den brukar göra inför start.

Startskottet gick och gick fick en bra start och vägen ganska fri ner mot där det smalnar av. Stärkt av att faktiskt ha ett bra utgångsläge, bestämde jag mig för att försöka hålla hög fart från början, med målsättningen ca 4:20-tempo. Redan efter 300 meter var pulsen uppe i zon 5 och där förblev den större delen av loppet. Hade siktat in mig på att göra de första två milen på ca 43:20 vardera. Enligt min klocka, så gick första kilometern på 3:48, enligt passagetiden vid Stockby stod det 4:57. Sanningen är säkert något mitt emellan. Vet inte om passagetiden var där det är 29 km kvar och banan var ju i år förlängd med 250 meter.

Såg att jag bibehöll den höga farten och vid Ekholmsnäs 5,7 km, passerade jag på 23:48, det gick jättefort i 3:54-tempo och det förstod jag ju att det inte skulle funka. Jag bestämde mig dock för att höja målsättningen och försöka hålla ett 4:10-tempo och därmed kunna göra de två första milen på vardera 41:40, då skulle jag ha god marginal för sista milen för att ta silvermedaljen.

På klockan passerades milen redan vid 40:41, men den officiella passagetiden anger 42:01. Det var ju en bit kvar till skylten med 20km kvar, så diskrepansen beror säkert något på det. Hur som helst var ju detta för mig snabbare än min omodifierade måltid för de första milen. Allt kändes bra och jag bestämde mig för att försöka löpa på så som jag gjort. Om det höll fram till 20km så skulle jag ha 53 minuter på mig för sista milen. Började passera en del från första startgruppen, mestadels de äldre som sprungit många lopp.

Började med min taktik att ta sikte på en rygg 50-100 meter fram som jag skulle ha som målsättning och det gick bra. Rygg efter rygg avverkades, men det var en kille med blå tröja från Köpenhamn marathon som jag inte riktigt rådde på. När jag var i rygg så kom någon backe och det tycktes som han var snabbare än mig både uppför och nedför, men att jag tog in när det var plant.

Officiella tiden för 15km-passagen vid Fågelöudde var 1:02:28. På min klocka passerades den vid 1:01:36. Klockan brukar ju ofta mäta en något längre sträcka, men inte alltid så jag bedömde passagen med +/- 1 minut och det var ju oavsett bra, men halva loppet i Lidingö är bara just halva loppet. Någonstans mellan 15-20km bestämde jag mig för att strunta i att jaga killen i den blå tröjan, han verkade ändå starkare är än mig. Till slut försvann han från mitt synfält.

Tjugo kilometer är strax innan Grönsta och klockan talade om för mig att jag passerade det strax under 1:23, alltså något snabbare än den omodifierade måltiden jag hade bestämt mig för vid ca 6 km. Jag kände mig fortfarande stark och passerade nu alltfler från den första startgruppen som startat 10 minuter innan mig. Jag hade tagit vätska på alla stationer utom en, där jag istället tog från mitt bälte med två flaskor. En halv banan hade jag lyckats få i mig också. Någonstans efter 18km tog jag min gel som började göra sitt också. Jag var alltså vid ganska god vigör vid Grönsta och bestämde mig för att stanna ett par sekunder och se till att jag fick i mig en hel mugg sportdryck och lite banan. Där fanns många godsaker, men jag norpade bara en halv banan tilloch fortsatte sedan direkt. Gjorde misstaget för ca 25 år sedan att stanna här lite för länge och fick då smärtsamt erfara krampande ben som fick mig att bryta. Grönstapassagen (20,6km) passerades på 1:25:57. Nu väntade de riktiga backarna och den sista milen. Kände redan här att silvret var hemma, såvida ingen vurpa skulle ske.

I backarna efter Grönsta stod Stefan och andra Linnéaiter och hejade vilket gav extra energi. Uppe på krönet vid Seats station norpade jag till mig en chokladboll och den var underbar och sköljdes ner lite med min medhavda vitargosportdryck. Nu började jag även återigen skymta killen i den blå tröjan och han kom närmre och närmre, men när jag var i hasorna på honom, så var det som att han alltid fick lite mer kraft. I Aborrbacken ökade han avståndet igen och då joggade jag ändå på hela backen upp. Här passerades många andra löpare som gick. Det är dock inte i uppförsbackarna Lidingöloppet avgörs utan tvärtom i nedförsbackarna. Det är när man springer utför som man kan vinna mycket tid med rätt teknik genom att släppa efter på ett effektivt sätt. I Aborrbacken går 25 kilometerspassagen och enligt klockan passerade jag 25km strax under 1:25 och officiellt vid 1:25:57.

Nu var det bara 5km kvar som kan vara nog så tuffa. Jag passerade dock hela tiden löpare utan att själv bli passerad. Sånt ger mängder med energi och min taktik att sikta in mig på någon långt framför och bita av målsättning efter målsättning fungerar fint för mig. Till slut passerades även killen i den blå tröjan. Karins backe avverkades på samma sätt som de tidigare, jag joggade på med korta intensiva steg och passerade de som gick.

Vid ca två-tre kilometer kvar konstaterade jag att målgången skulle ske på Sub 2:10 och då bestämde jag mig för att ta fram mobilen och göra en kort livesändning över Facebook. Visst det blev lite mixtrande, men jag höll bra fart och nu var det inte mycket löpare att passera så det gick bra att få iväg.

Nu var det bara att löpa på, springa snyggt och snabbt i mål med ett glatt leende på läpparna och sedvanliga målgester. I kröken innan målrakan stod Stefan och andra Linnéaiter och hejade på, så kicken blev ju bara ännu större och jag lyckades dra på rejält. Jag såg nog ganska glad ut och farten var ju bra, så kameran fångade upp mig och jag kunde defilera in i mål på storbildsskärmen. Sluttiden blev 2:07:21 och spurten från Prewarning till Finish gick på 56 sekunder eller 3:32-tempo.

Vet inte om jag någonsin kommer att lyckas med ett sånt här upplägg igen, men det är bra att bära med sig erfarenheten av det. Brukar ju ha Strindbergs ord som devis - "genom att sikta mot det omöjliga, så når man högsta graden av det möjliga" - den här dagen kändes det som att jag faktiskt uppnådde det för mig omöjliga just genom att sikta högt!

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.