Älskade, hatade, plågsamma, underbara intervaller

Jag älskar verkligen att träna, springa i synnerhet. Jag älskar även att sätta upp mål som jag arbetar mot, t ex för att se om jag kan bli snabbare, starkare eller mer uthållig. För att kunna komma dit måste jag flytta gränserna på olika sätt, intervaller är dessvärre ett av de bättre sätten, för de har en baksida.

 

På gott och ont har jag utvecklat förmågan att effektivt lura mig själv inför intervallpassen. Antingen tänker jag att ett pass med långa körningar blir förhållandevis lätta då jag kan springa långsammare. Omvänt går det visserligen snabbare på ett pass med kortare körningar, men samtidigt springer man inte lika länge. Just denna gång var det tvåhundringar, blott 200 meter, hur fan kan det vara så jobbigt att jag knappt kan flytta benen mot slutet?

 

Läs mer: http://johnnysellven.com/?p=2229

 

 

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.