Vildsvin, spruckna planer och pannlampa i juli

Första veckan i juli resulterade i ett nytt mängdrekord! 133 km, och räknar jag in fredagspromenaden så blev det 14 mil, men det gör jag ju inte. Sista passet, på söndagkvällen var mysigt. Högre fart än på de flesta långpassen, hemlängtan och mökerrädsla kan ha den effekten. 

Helgen skulle innhålla 4+5 timmar, men då en fest i Malmö och söndagshäng med systers familj också fanns i kalendern så blev det ett morgonpass på lördagen med start vid sju. Hann bara 2 timmar och 40 minuter. På söndagen skulle jag stiga av bilen och springa sista biten hem, en tur på ungefär fem timmar. Vattenlek gjorde att jag passerade min tänkta start i Lövhult klockan först strax före 21. Hemma kl 02? Nej, inte idag. Åkte med en bit till och steg av vid Vislandainfarten strax före Huseby och det visade sig att jag bedömt sträckan helt rätt. Följde sjön Salens västra strand upp till Alvesta och tog sedan gamla Gemlavägen till Bergkvara. Tuffade sedan över sundet mellan Bergundasjöarna och genom Bokhultet. Det blev knappt 6 timmars löpning i helgen istället för 9, men bra ändå. Bäst var att veckan sista pass snittade 4.45 min/km över 33 km om jag räknar bort gå-perioderna för energipåfyllning och montering av mörkerutrustning. Jo, så var det, jag sprang sista timmen med pannlampa och var hemma kvart över tolv ungefär. Benen sugna på löpning men lite för lite sömn dagarna före. Glädjen i att känna bra kräm i benen är stor! Planen sprack men  det blev bra ändå.

Innan jag klev av bilen igår berättade jag att jag under mina löppass, sedan oktober 2009, har träffat en orm, vildsvin två gånger, ren ett par gånger, många rådjur, men aldrig en älg vad jag minns. Minst 650 mil bör det ha blivit sedan jag började. Kaniner och harar har jag sett mängder förstås. Igår mötte jag djur strax innan Bergkvara gård. Först en gris, bara fem meter från mig på vänster sida. För liten för att ha ungar hann jag tänka och blev inte rädd. Klappade i händerna för att skrämma iväg den och döm om min förvåning när grisens flyktväg gick tvärs över vägen jag sprang på, den passerade två meter framför mig. När pannlampan riktades framåt lös två ögon, ca 50 m bort tillbaka på mig. De satt i navelhöjd, kanske högre. Galten från helvetet hann jag tänka nu, innan jag såg att det var ett rådjur. En handklapp till så låg vägen fri för mig igen. Det farligaste jag mötte igår under min sena kvällsrunda var nog en raggare på väg till Vislanda.

Denna vecka, den sista före semestern, inleds med en vilodag. Planen är 60 km under tisdag, onsdag och torsdag och sedan 5+3 timmar till helgen. Men planer håller ju nästan aldrig.

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.