Årets cykeläventyr, ett ultralopp?

Årets cykeläventyr, ett ultralopp?

Krönika/TävlingI vintertider är det roligt att drömma om sommarens cykeläventyr. Vad har du för planer, längtar du kanske efter en ny utmaning? Catharina Berge uppmuntrar oss till att testa Ultracykling och möta en ny cykelfamilj.

Jag blev toppenglad när jag fick veta att Sveriges första ultralopp går av stapeln i sommar. Det går den 25-26 juli från Köping-Smedjebacken-Sunne-Köping och är 610 kilometer långt, arrangör är CK Distans.

Ultracykling, eller ultradistanscykling, omfattar vanligtvis lopp på 24 timmar eller mer. Det är ett minne för livet att få cykla genom ett helt dygn och jag skulle vilja uppmuntra dig till att prova på det, pröva något nytt.

Man behöver inte vara en ultracyklist som tränar 20,000 kilometer per år eller mer och man behöver inte ha årtionden av erfarenhet för att köra ett ultralopp. Det som behövs är en längtan efter att tänja på gränserna och en längtan efter äventyret man minns. Det finns dessutom olika sätta att genomföra ett ultralopp, man kan köra solo eller som två- eller fyrmannalag. Alla former innebär en stor utmaning och alla har sin charm.

Det finns 24-timmars lopp där man behöver minimalt med support, såsom mountainbikelopp, och det finns landsvägslopp där man behöver en följebil. Den tävlande cyklisten står besättningens omkostnader och varje ultracyklist är vanligtvis besättning åt någon annan vid annat tillfälle. Vi behöver varandra för loppen och det binder oss ultracyklister samman som en stor familj. Därutöver finns det randonneur brevets, där man kör utan support. Brevet innebär oftast ingen tidtagning och tävling.

Jag cyklade mitt första ultralopp i Kalifornien 2001 efter att ha kört ett år på landsvägscykel, Furnace Creek 508, 80 mil genom Death Valley och öken. Jag hade en följebil med tre vänner i besättningen. Två körde och navigerade medan den tredje skötte min energi/dryckesförsörjning och såg till att jag hade rätt kläder.

Jag trodde att det skulle bli pärs och pina, sömnbrist och besvär och funderade över hur jag skulle klara att hålla mig vaken under natten. Till min förvåning hann jag aldrig bli uttråkad eller sömnig och jag fick uppleva några av mina roligaste timmar på cykel. När jag kom i mål, 32 timmar senare, var jag säker på att jag hade funnit min sport, inte för att det hade gått bra, men för att detta var ett äventyr som jag delade med besättningen och de andra tävlande. 

De 80 milen genom öken, i stjärnnatten, med ömmande bakar och röda ögon skapade band mellan alla cyklister och besättningsmedlemmar. Jag har återvänt till Furnace Creek 508 flera gånger och har nu kört det två gånger solo, två gånger i tvåmannalag, en gång som i fyrmannalag.

Varje gång har varit unik, speciell och utmanande. Men den största anledningen är att jag vill träffa min ultrafamilj. Vi finns över hela världen, många av oss är enstöringar och kör inte ofta i grupp, men vi känner våra ultravänner på vilken kontinent de än befinner sig. Om du har funderingar kring att köra ett ultralopp så är vi oftast väldigt hjälpsamma. Hör av dig till mig eller någon annan, så delar vi gärna med oss av våra erfarenheter.

 

 

Endast registrerade medlemmar kan posta kommentarer.
Registrera dig här eller logga in ovan.