Foto: Carina Börjesson

VM-silver för Benny Andersson

Tävling/KrönikaBenny Andersson, Trek Sweden Racing/Åstorps CK, vann den 4-5 januari silver, i H 55-klassen, under VM i cyclocross i Schweiz. Läs hans egen tävlingsberättelse.

Jag har inte gjort någon hemlighet av att jag i år satsat hårt på att försöka ta hem ett VM-guld i cyclocross. Jag började tävla internationellt redan i slutet på september och har sedan dess tävlat varje helg fram till VM. 

Formen har varit stabil och bra hela hösten, det blev seger under SM och totalseger i svenska Superklassen, och jag kände mig väl rustad när det bar iväg till Masters VM i schweiziska Gossau.

Banan var snöfri och bestod av ett öppet fält. Banläggaren hade undvikit de flesta kullarna och den verkade vara ritad med linjal, det var i princip bara raksträckor förbundna med 90 graders böjar. Nästan inga igångdrag eller accelerationer från låg fart. Det fanns ingenting CX-tekniskt mer än en svår skråbacke utför på gräs och man behövde aldrig hoppa av cykeln om man cyklade utför skråbacken. Tack vare att det var tjälfritt var banan ändå tung och fysisk.

Efter hand som banan tränades sönder började det bli lerigt. Leran byggde på cyklarna i rasande fart och jag började ana att ett cykelbyte inte skulle räcka under tävlingen. Jag hade båda mina Crockett med ner så det var bara en fråga om hur vi skulle klara depåarbetet. Det stod efter första loppen fullt klart att det krävdes minst ett cykelbyte per varv om man ville vara med i toppen.

Jag var seedad som nummer två till att välja startposition efter världsmästaren Henry Kramer, USA. Det var många nya namn från Europa som jag inte åkt mot i denna klass tidigare och totalt var vi över 30 till start i H 55.

Efter en halvbra start gick jag in i första böj som fyra. Sedan följde en tung lerig raka fram till den svåra skråbacken utför. Här fick jag ett härligt driv och gick upp i täten. Men utför backen kom ett avgörande misstag från min sida. Jag hade ursprungligen planerat springa ner men tog nu ett ytterspår som såg åkbart ut. Det gick inte alls fort att åka utför med ett ben i marken och hasades på tvären mesta tiden. Följden blev att 6-7 man sprang förbi, jag åkte snabbt upp mig igen när det gick rakt fram och var fyra efter ett halvt varv.

Jag hade dock Thomas Hayles, USA på släp och han störde min åkning ordentligt genom att hoppa av och springa runt flera kurvor där jag åkte ytter-inner. Jag kunde ändå åka ifatt täten på väg mot varvning utan problem.

Jag var ett tag nere på sjätte plats, men jag åkte ifrån alla i gruppen utom Hayles på varv två. Han fortsatte fightas och vi åkte om varandra säkert fem gånger under det varvet.

Ut på varv tre sprang jag utför skråbacken och tappade nu inte mot övriga.

Mitt på banan fanns en lång raksträcka som gick lite på skrå. Den var mjuk och spårig i nederkant medan överkant var frusen och snabb. Kunde man pricka spåren överst och våga trampa fullt gick det väldigt snabbt på tjälen. Detta varv fick jag till det perfekt och flög ifatt fransmannen och gick om precis i slutet på detta parti. Nu var jag tvåa och tittade efter Kramer. Men han var nu så långt före att det krävdes ett haveri eller vurpa för att jag skulle kunna komma ifatt.

Jag hade nu fått lite lucka bak till Perret och Hayles när de ringde för sista varvet. Men Perret var snabbast på banan utför, och kom ifatt igen utför skråpartiet. Vid mitt sista cykelbyte var han uppe i bakhjulet och det var långt ifrån avgjort om medaljerna. Jag hade bra tryck på grusvägarna och drog ifrån igen. Jag tog ut vad som var kvar i kroppen och gick ensam ut på målrakan och slapp spurta om silvret.

I mål var det bara att gratulera Henry till hans andra raka guld. Jag känner honom väl för vi har åkt VM i 10 år mot varandra, jag har faktiskt bara slagit honom en gång. Så det var kanske inte oväntat att han vann. Han var mindre än 40 sek före men i CX är det en evighet.

Jag är själv fantastiskt nöjd med att kunna jobba mig upp genom fältet och vara starkast på slutet. Detta var mitt bästa CX-resultat någonsin trots att jag tog silver även i Belgien för tre år sedan. Då var dock konkurrensen klart mindre och vi var tre åkare som dominerade totalt. Här var det minst sex som ville slåss om medaljerna och jag slog Alain Guinle för första gången någonsin.

Jag fick även bekräftat att skivbromsar är framtiden på CX. Det var så skönt att aldrig behöva tänka på om det skulle bromsa eller ej. Samma tryckpunkt hela tiden och lätt att dosera. Jag var rädd för att beläggen skulle slitas upp men med sintrade belägg behövde jag inte ens justera för slitage under hela helgen. En annan gigantisk fördel är att det fastnar mycket mindre gräs och lera på cykeln när det nu inte finns bromsar att hänga upp sig på ute vid fälgarna.

 

 

Endast registrerade medlemmar kan posta kommentarer.
Registrera dig här eller logga in ovan.